Nu var det dags att komma tillbaka till vår egen skola. Denna upplevelse har varit mycket lärorik och intressant på många olika sätt. Att inte själv sitta bakom skolbänken har varit en rolig upplevelse.
För det första: Jag har jobbat lite som vikarie för ett antal klasser innan jag börja på den här utbildningen, har jag inte riktigt förstått var en lärare måste göra för att kalla sitt arbete fullbordat. När man är vikarie så hoppar man bara in i en klass som man inte känner så väl (beroende på hur många gånger man har varit i den innan) och läser innantill från ett papper man har fått från den ordinarie läraren där denne har skrivit och planerat vad eleverna ska göra. Att göra själva planeringen är en helt annan sak. Nu var man tvungen att tänka sig uppgifter som passade alla, men att det ändå kunde utmana alla på rätt nivå. Det kunde vara riktigt utmanande. Det var även svårt att förutsäga vad som skulle hända under den kommande lektionen och hur lång tid allt skulle ta. Eftersom att jag var i två klasser så kunde det ta olika lång tid i varje klass. Jag kunde göra samma sak med klasserna och ändå var det saker som gjorde att det tog olika lång tid.
För det andra: Även att sitta på massa möten (som nu värkar vara onödiga) är också på sätt och vis viktiga. APT möten då alla lärarna i årskurserna F-5 samtalar hur man ska lösa problem, ordna med elevens val och massa annat viktigt är ganska intressanta när man väl är delaktig och när man vet vad det handlar om. Jag märkte att för en "utomstående" är låter det inte lika viktigt, men efter att jag har pratat med min LLU så fick jag perspektiv på det och upptäckte att det kanske var nyttigt i alla fall. Arbetslags mötena som vi var på var desto mer intressanta. Där pratade Lärarna i årskurs 5 om de gemensamma lektionerna som det båda klasserna skulle ha. Till exempel bilduppgiften. De är så att klassföreståndaren ska hålla i bilden men klasserna gör samma bilduppgift så det betyder att dessa möten är perfekta att prata om det under arbetslagsmötena.
För det tredje: Det absolut viktigaste jag kommer att ta med mig är nog den relationen man både har med LLU och eleverna. Man märker mycket på eleverna att de gillar sina lärare, eftersom att det både har "ramar" och gränder men dem är även lite personliga med dem. De kan skoja med eleverna och ändå vara allvarliga när det kommer till kritan. Den relationen tror jag är väldigt viktig eftersom att eleverna ska våga lita på sin lärare och kunna anförtro sig till denna person som är en stor del av elevens uppväxt.
//Nathali
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar